Detta läsåret innebär därför ovanligt mycket fortbildning:
På skolnivå har vi Bortom Horisonten, som handlar om att lyfta blicken och testa det nya med datorn som verktyg/hjälpmedel i undervisningen.
I arbetslaget har vi STEPS, strategiskt entreprenörskap i skolan, där vi i arbetslaget pratar ihop oss och förbereder oss på att ta emot ett gäng sjuor efter sommaren.
På individuell nivå har jag dessutom fått möjligheten att åka på BETT-mässan i London. Där var jag på olika föreläsningar, mässbesök och ett besök på en skola. Alla intryck från den resan kokar ihop till att det är dags att släppa sargen. Våga prova!
På Honywood Community Science School hade de infört 1-1 med iPads. Inte för att utveckla undervisningen utan för att förbättra inlärningen. De jobbade aktivt med att få eleverna medvetna om att för att vara en lyckad "inlärare" krävs ansträngning, våghalsighet och uthållighet. De hade också arbetat fram ett antal nyckelkompetenser, analysförmåga, kreativitet, hälsoinsikt m.fl. De jobbade också, som vi, med formativ bedömning. De hade längre arbetspass, tre pass à 100 minuter varje dag. För att öka samarbetsförmågan var det olika grupper varje pass. Lite grann som man kan tänka sig att använda basgrupper hos oss?
Ewan McIntosh var en skolutvecklare från Skottland (ljuvlig dialekt!) som hade en infotainment-föreläsning där han på ett mycket underhållande sätt pratade om hur man får ett mervärde, umami, i undervisningen. Han pratade också om "Teach less, learn more". Om du är trött efter en dag på jobbet har det nog varit mer utlärning än inlärning, tyckte han.
Så. Jag är inne i en rejäl utvecklingsfas nu. Omdefinierar kunskap och arbetssätt. Ofta ägnar jag ganska mycket tid åt att fundera och klura, så jag kan ha en ganska lång startsträcka. Men nu börjar jag komma igång!
Jag har elever som testar Google Docs. De arbetar med ett projekt om Irland, och genom att använda Google Docs kan de skriva i samma dokument samtidigt men på olika platser. Jag som lärare kan se vem som har skrivit vad. En annan fördel är att de inte är beroende av att den andra är på plats i skolan. Hur många gånger har man inte hört att det är den som är sjuk som har allt material!?
Jag har startat en egen blogg för att lära mig hur det funkar. För en svensklärare måste ju en blogg vara ett ultimat verktyg! Elever kan lägga in sina alster och få kommentarer av andra, kända eller okända. Snacka om verklighetsanknytning och möjligheter att träna på respekt och att kritisera konstruktivt!
Jag har också skapat konton på Twitter och Skype, och jag tänker att jag faktiskt ska vara inloggad på mitt lärarkonto på Facebook på lektionerna. En del elever tycker att det är lättare att skriva en fundering än att uttala den, så det är ett sätt att öka tillgängligheten.
Så, det händer saker i skolvärlden, i skolsverige och på Stenungskolan. Resan till London var den knuff jag behövde för att släppa taget om sargen. Jag hoppas vi kan hjälpas åt så att andra också släpper taget lite.
