Vilken härlig fortbildningsresa till London! Givande föreläsningar, ett mycket intressant studiebesök på en engelsk skola, en enorm mässa med hundratals montrar fulla med den senaste tekniken, många möten med engagerade pedagoger, och så sol och vårväder som grädde på moset. Man bara njöt! Otroligt inspirerande, jag vill så gärna dela med mig!

Det var framförallt några saker jag fick med mig som jag kände gav mig LUST, äntligen, att VILJA lära mig använda tekniken som ett pedagogiskt redskap. Bara det...!
För det första ska vi inse att det gamla sättet att undervisa är historia. Nu gäller det att skolan blir en del av framtiden, redan idag! Vi måste ersätta en del av det vi gör med nya grepp, vi kan inte göra både och. Det tar för mycket tid och blir för arbetsamt för både elever och lärare.
För det andra måste vi hjälpa varandra att komma igång. Storföreläsningar om olika dataprogram blir ofta för opersonliga, och man vågar inte fråga tillräckligt mycket för att känna sig säker nog att arbeta på egen hand med det sedan. Vi är många som har enkla små tips att dela med oss av, och det skulle vi kunna göra inom arbetslaget, och testa på våra lektioner redan samma vecka för att sedan utvärdera.
För det tredje måste vi våga vända oss till en större publik, och våga ge våra elever det ansvaret. Det är inte speciellt inspirerande att skriva en lång uppsats som bara läraren ska läsa. Säg åt eleverna att det de producerar kommer att visas på föräldramötet, eller användas i undervisningen av elever i en lägre årskurs eller liknande, så ger deras ansträngningar ett verkligt resultat.
Sist, men inte minst, vi måste samarbeta mer mellan ämnena. Om vi inte kan hitta uppgifter som täcker mål från flera kursplaner samtidigt kommer vi aldrig att ha tillräckligt med tid för någonting. Gnäll löser sällan problem.
Så, då sätter vi igång! :-)