onsdag 26 januari 2011
Drömmen om en amerikansk collegefilm!
Tänk er bilden av en amerikansk skola, så som den ser ut på film. Tänk bort indelningen i populära cheerleaders, nördar och macho quarter backs och tänk klassrum, föreningar och skolspirit istället. Så vill jag ha det! Jag vill att eleverna skall komma in i ett klassrum där man undervisar i SO och mötas av kartor, jordglobar och ett stort porträtt av Gandhi. Eller ett matterum där det finns viktmått, tabeller, kuber och ett stort pi-märke är målat på väggen. Eller varför inte ett spanskarum i gult och rött där allt står på spanska? Ja ni förstår grejen! Inspirerande miljöer där man inte kan undvika att bli intresserad och att lära sig.
Sedan hade det varit fantastiskt roligt med föreningar av olika slag. En teatergrupp, en skoltidningsgrupp, en idrottsförening (vet en lärare på skolan som jobbar för detta) och så vidare. Tror att något sådant skulle skapa ett engagemang och en positiv känsla för skolan på ett plan vi saknar idag! Romantiserar jag bilden av den amerikanska skolan? Självklart gör jag det men en lärare måste väl få drömma ibland?
tisdag 25 januari 2011
Lärarkväll på Billströmska
Jag vill slå ett slag för lärarkvällen på Tjörn som lokalavdelningarna på Tjörn och Stenungsund planerat, måndag 7 februari med start kl 15.30. Man får välja tre miniföreläsningar och man får något gott att äta. Det hela avslutas av förbundsordförande Eva-Lis Sirén. Alla, oavsett facklig tillhörighet, är välkomna och kvällens tid är kvittningsbar. Vår IT-pedagog från Stenungsund kommer att bidra med erfarenheterna kring arbetet med varsin. Detta var tjörnborna glada för, då de är nyfikna på hur det går. Gå in på din mejl och kolla programmet eller ring Lärarförbundet för att anmäla dig. Telefonnumret är 0303 738159.
tisdag 18 januari 2011
Hemsida
Kika gärna in och se om det är något ni kan använda.
www.lararbea.n.nu
Platsen jag använt är gratis och under utveckling så mer finesser så som att ladda upp filer etc kommer inom en snar framtid.
Ha det gott!
Bea
En sak som fattas oss så här i digitala lärartider är som vi alla påpekat bra digitala läromedel. På BETT-mässan fanns en mängd intressanta sådana! Dock alla på engelska.. Men den svenska marknaden är på gång. Inte minst efter att all personal i montrarna insett att mässan kryllade av svenska deltagare..!
Hur som helst så har vi nu köpt in ett billigt interaktivt material som alla kan använda. Det är egentligen till MatteDirekt år 7 men är för lärare så man kan ju använda det som man vill - mer eller mindre avancerat. Maila mig för nyckel!
Have fun!
Mvh Bea
Besök på Bowes Primary School
Vid första anblicken ser Bowes Primary School ut som en typiskt brittisk skola. En gul tegelbyggnad med en liten asfaltslekplats där en massa skoluniformsklädda barn springer omkring och pratar flytande engelska (lika fascinerande varje gång). När vi sedan visas in i idrottsalen/matsalen för ’tea and biscuits’ känns det kanske ännu mer som en typisk brittisk skola. När jag tjugo minuter senare tillsammans med en 5-åring diskuterar vilka utav ipodens appar som är bäst när man skriver saga om räven Peter, känns skolan plötsligt inte så typisk engelsk längre.
Bowes är alltså en skola som använder sig av den nya tekniken för att främja elevernas lärande och måluppfyllelse. På skolan finns ett stort antal laptops, ipods, stationära datorer och interaktiva tavlor används i varje klassrum. Skolan har trots knaper ekonomi prioriterat att köpa in ny teknik för att främja elevernas kunskapsinlärning.
Det är speciellt tre saker som jag fastnade för när det gällde Bowes. Det första är att all undervisning utgår från barnens egna nyfikenhet och intressen. De vill komma ifrån de styrda kursplanerna och tog avstamp i det som eleverna vill lära sig mer om och såg till att nå kursplanemålen utifrån det. Eleverna fick även välja hur det ville arbeta. I ett klassrum där man hade matte satt t.ex några och spelade mattespel, några arbetade vid Smart Boarden, några jobbade med stenciler och några vid laptopsen. Såg ingen lärobok i något klassrum, däremot många skönlitterära böcker och faktaböcker.
Det andra var elevernas lärmiljöer. På skolan fanns olika rum för olika ändamål. Det fanns bl.a. The Learning Zone som var en typ av studio med stationära datorer, laptops, green screen, ljussättning och musikstudio. Sedan fanns även rum för creative workshops av mer traditionell karaktär med färger, papper och andra material för skapande. Man utnyttjade alla rum på den ganska trånga skolan till elevutrymmen av olika slag. Genom att arbeta mer med lärmiljöerna blev det tydligt för eleverna vad man arbetade med och det gav arbetet en större dignitet uppfattade jag det som. Här tror jag att vi på högstadiet har mycket att lära av undervisningen på de lägre stadierna, kanske framför allt från förskolan faktiskt. Återkommande var att eleverna nästan alltid gavs möjlighet och utrymme till att välja arbetssätt och att samarbeta med varandra. Inte i något klassrum satt eleverna två och två eller ensamma.
Det tredje var den nya tekniken och sättet den användes. Jag tycker det var tydligt att eleverna var så vana vid att använda de olika tekniska hjälpmedlen att det inte blev någon stor grej. Behövde man en laptop gick man och hämtade det, ville man träna sina franska ord med ipoden så gjorde man det och de var superduktiga på att samarbeta kring de olika verktygen. Det kändes verkligen som man använde tekniken på rätt sätt. För att främja inlärningen och måluppfyllelsen. Detta underlättades också av mallen för ICT Skills som man använde sig av. Varje elev fick följa ett slags schema för att lära sig hantera tekniken och vad man kan använda den till.
Det är svårt att med ord beskriva den härliga känslan jag fick på skolan. Kreativiteten som fanns, lärmiljöerna och den självsäkerhet eleverna använde tekniken med gjorde mitt lärarhjärta alldeles varmt. Det var roligt att se att den slitna, ganska ordinära och långt ifrån flashiga skolan Bowes lyckats få betyget ‘outstanding’ av det brittiska skolverket. Deras framgångskonceptet var istället den perfekta kombinationen av den nya tekniken, kreativitet och engagerade lärare. Det inger hopp för Stenungsunds gula tegelskola!
söndag 16 januari 2011
Little babys och kossor i 3D
CC: BY Chimothy27
Jag har varit på skolbesök på Forest Hill School. Det är en pojkskola för 1400 elever med inriktning på konst, drama, musik och dans, en relativt nybyggd dröm där man låtit behoven styra utformningen av huset. Vi såg många härliga mobila lösningar, där möbler och rummens funktioner enkelt kunde ändras efter behoven. När man byggde skolan bestämde man sig också för att det skulle finnas bra IT-lösningar för alla behov. Skolan är inte en 1-1 skola, men har oerhört många datorer av olika slag. Det fanns alltid laptops för lån i biblioteket för att ta med sig och arbeta, förutom det som fanns i vagnar, salar och olika rum. När skolans rektor visade oss runt i biblioteket och förklarade att här kunde alltid eleverna hugga tag i en dator om de behövde, studsade skolbibliotekarien till.
-Åh nej! Här hugger vi inte tag i några datorer. Datorerna är våra bebisar och bebisar hanterar man varsamt! De har namn som Bill, William och Philip och eleverna får lova att ta väl hand om, och vårda sin lilla bebis när de lånar den. Eleverna kommer ofta och säger att idag vill jag låna William, de har fått sina favoriter.
Ett helt ljuvligt sätt att förmedla lite omtanke och ömhet över de små laptoparna, man blir glad ända in i själen :) Kan vi lära oss något om detta i vår strävan efter att få eleverna att vårda sina datorer?
Jag lyssnade också rektorn från Kathrin Abbeyschool, en flickskolan i närheten av London. Hon pratade om deras test av 3D-teknik i lärandesituationer. De hade fått låna utrustning
av ett företag, för att prova på detta. De hade 3D-projektorer, programvara i datorerna och glasögon. Man provade olika typer av simuleringar med eleverna, abstrakta saker som ex. celler, för att lättare åskådligöra detta för eleverna. Man märkte att de elever som arbetat med celler i 2D skapade platta modeller när de fick göra modeller i lera för att visa hur cellen såg ut. Medan eleverna som arbetat med 3D-projektet direkt förstod formen av en cell. Man visade också hur man dissekrerade kor på en interaktiv tavla, vilket blev en helt annorlunda upplevelse när man gjorde det i 3D istället för 2D.
Än så länge är tekniken, framförallt glasögonen oerhört dyra. Men rektorn menade att för henne är det en självklarhet att projektorer som köps in är 3D-ready och att datorerna har det grafikkort som krävs. Det är bara en tidsfråga innan glasögonen finns att leasa eller köpa billigare och då ska vi vara redo. För det kommer, och det kommer stort.
Maria Abrahamsson
bitr. rektor/ Stenungskolan
Mentala hinder
CC:BY, NC, ND CraigOppy
Jag befinner mig i London tillsammans med två pedagoger från skolan, samt ytterligare tretton pedagoger och rektorer från Stenungsund för att besöka BETT. Vi besöker mässan, gör skolbesök, går på seminarier och samlar på all inspiration vi kan som vi ska ta med hem till Stenungsund.
På förmiddagen idag fick jag förmånen att lyssna på Bill Rankin, filosofie doktor i medeltida litteratur. Han arbetar på University of Minnesota, där man försett alla studenter med iphones/ipods för mobilt lärande. Förr var faktakunskap otillgängligt och tog tid att skaffa. Då var det effektivast att den som kunde, förmedlade det till den som inte kunde. Idag är inte information en bristvara, det handlar inte ens om tidsbrist. Det skulle ta dig 86 år att läsa igenom att information som finns om ”educational technology” på nätet och sökningen för att hitta den tar 0,2 sekunder. Genom att förse eleverna med mobila enheter, låter man dem bära runt på 10 000 bibliotek i fickan. Då vore det märkligt att fortsätta förmedla information, som om inget har hänt. Bill menar på att ny teknik oundvikligen innebär ny kultur, precis som boktryckarkonsten tog oss från mäster-lärlingssystem till en förmedlande pedagogik, så måste tekniken nu innebära förändringar för lärandet idag. I USA har man oerhört stora problem med att många studenter hoppar av sina studier, de lämnar något som inte angår dem. Han menade på att det är ett enormt slöseri med samhällets resurser, att inte tillvarata dessa unika individer.
Han valde att starta årets kurs i litterära teorier, men att inte lära ut något själv, Han checkade helt enkelt ut sig själv som han beskrev det. Han gav eleverna frågor, bad dem använda informationen på nätet, publicera sina tankar kring det och sen återkomma. Han hade aldrig tidigare haft elever som i så hög grad klarat av kursen, men enastående resultat. De inte bara förstod dessa krångliga teorier, de kunde dessutom applicera dem på sin egna vardag. De fick använda teknik som de var vana vid, för att ta till sig information. De gjorde det överallt i samhället, inte bara i skolan. Förr var skolan biblioteket, om nu biblioteket följer dig, då behöver du inte befinna dig i en viss byggnad för att lära dig något.
Vad behöver vi göra för att fånga våra elever och låta dem få full tillgång till sin potential? Svaret Bill gav var att vi måste engagera dem, låta dem samarbeta, publicera det de arbetar med, göra verkliga uppgifter förankrade i vårt samhälle och ständigt utvärdera arbetet.
Så för att återknyta till frågorna jag ställde inledningsvis...kan det se likadant ut? Svaret är givet. Nej, det kan inte se likadant ut. Den stora frågan är då hur ska det se ut istället. Det håller vi på och reflekterar över, diskuterar och låter oss inspireras kring här i London. Vi har med oss en hel container full av inspiration hem för att överbrygga de mentala hinder vi bär på av historiska skäl.
Visst är det spännande? Hur ser just du på detta? Jag är nyfiken :)
Kom med tankar, funderingar och åsikter!
Maria Abrahamsson
bitr. rektor/Stenungskolan