Besök på Bowes Primary School

Vid första anblicken ser Bowes Primary School ut som en typiskt brittisk skola. En gul tegelbyggnad med en liten asfaltslekplats där en massa skoluniformsklädda barn springer omkring och pratar flytande engelska (lika fascinerande varje gång). När vi sedan visas in i idrottsalen/matsalen för ’tea and biscuits’ känns det kanske ännu mer som en typisk brittisk skola. När jag tjugo minuter senare tillsammans med en 5-åring diskuterar vilka utav ipodens appar som är bäst när man skriver saga om räven Peter, känns skolan plötsligt inte så typisk engelsk längre.

Bowes är alltså en skola som använder sig av den nya tekniken för att främja elevernas lärande och måluppfyllelse. På skolan finns ett stort antal laptops, ipods, stationära datorer och interaktiva tavlor används i varje klassrum. Skolan har trots knaper ekonomi prioriterat att köpa in ny teknik för att främja elevernas kunskapsinlärning.

Det är speciellt tre saker som jag fastnade för när det gällde Bowes. Det första är att all undervisning utgår från barnens egna nyfikenhet och intressen. De vill komma ifrån de styrda kursplanerna och tog avstamp i det som eleverna vill lära sig mer om och såg till att nå kursplanemålen utifrån det. Eleverna fick även välja hur det ville arbeta. I ett klassrum där man hade matte satt t.ex några och spelade mattespel, några arbetade vid Smart Boarden, några jobbade med stenciler och några vid laptopsen. Såg ingen lärobok i något klassrum, däremot många skönlitterära böcker och faktaböcker.


Det andra var elevernas lärmiljöer. På skolan fanns olika rum för olika ändamål. Det fanns bl.a. The Learning Zone som var en typ av studio med stationära datorer, laptops, green screen, ljussättning och musikstudio. Sedan fanns även rum för creative workshops av mer traditionell karaktär med färger, papper och andra material för skapande. Man utnyttjade alla rum på den ganska trånga skolan till elevutrymmen av olika slag. Genom att arbeta mer med lärmiljöerna blev det tydligt för eleverna vad man arbetade med och det gav arbetet en större dignitet uppfattade jag det som. Här tror jag att vi på högstadiet har mycket att lära av undervisningen på de lägre stadierna, kanske framför allt från förskolan faktiskt. Återkommande var att eleverna nästan alltid gavs möjlighet och utrymme till att välja arbetssätt och att samarbeta med varandra. Inte i något klassrum satt eleverna två och två eller ensamma.

Det tredje var den nya tekniken och sättet den användes. Jag tycker det var tydligt att eleverna var så vana vid att använda de olika tekniska hjälpmedlen att det inte blev någon stor grej. Behövde man en laptop gick man och hämtade det, ville man träna sina franska ord med ipoden så gjorde man det och de var superduktiga på att samarbeta kring de olika verktygen. Det kändes verkligen som man använde tekniken på rätt sätt. För att främja inlärningen och måluppfyllelsen. Detta underlättades också av mallen för ICT Skills som man använde sig av. Varje elev fick följa ett slags schema för att lära sig hantera tekniken och vad man kan använda den till.

Det är svårt att med ord beskriva den härliga känslan jag fick på skolan. Kreativiteten som fanns, lärmiljöerna och den självsäkerhet eleverna använde tekniken med gjorde mitt lärarhjärta alldeles varmt. Det var roligt att se att den slitna, ganska ordinära och långt ifrån flashiga skolan Bowes lyckats få betyget ‘outstanding’ av det brittiska skolverket. Deras framgångskonceptet var istället den perfekta kombinationen av den nya tekniken, kreativitet och engagerade lärare. Det inger hopp för Stenungsunds gula tegelskola!