söndag 16 januari 2011

Mentala hinder


CC:BY, NC, ND CraigOppy

Om vi kunde börja om på nytt, hur skulle det se ut då? Om vi skulle bygga en ny lärmiljö utifrån dagens förutsättningar, skulle vi fortfarande ha samma typ av salar, bänkar och katedrar? Skulle förmedlingspedagogik fortfarande vara det vanligaste sättet att lära ut?

Jag befinner mig i London tillsammans med två pedagoger från skolan, samt ytterligare tretton pedagoger och rektorer från Stenungsund för att besöka BETT. Vi besöker mässan, gör skolbesök, går på seminarier och samlar på all inspiration vi kan som vi ska ta med hem till Stenungsund.

På förmiddagen idag fick jag förmånen att lyssna på Bill Rankin, filosofie doktor i medeltida litteratur. Han arbetar på University of Minnesota, där man försett alla studenter med iphones/ipods för mobilt lärande. Förr var faktakunskap otillgängligt och tog tid att skaffa. Då var det effektivast att den som kunde, förmedlade det till den som inte kunde. Idag är inte information en bristvara, det handlar inte ens om tidsbrist. Det skulle ta dig 86 år att läsa igenom att information som finns om ”educational technology” på nätet och sökningen för att hitta den tar 0,2 sekunder. Genom att förse eleverna med mobila enheter, låter man dem bära runt på 10 000 bibliotek i fickan. Då vore det märkligt att fortsätta förmedla information, som om inget har hänt. Bill menar på att ny teknik oundvikligen innebär ny kultur, precis som boktryckarkonsten tog oss från mäster-lärlingssystem till en förmedlande pedagogik, så måste tekniken nu innebära förändringar för lärandet idag. I USA har man oerhört stora problem med att många studenter hoppar av sina studier, de lämnar något som inte angår dem. Han menade på att det är ett enormt slöseri med samhällets resurser, att inte tillvarata dessa unika individer.

Han valde att starta årets kurs i litterära teorier, men att inte lära ut något själv, Han checkade helt enkelt ut sig själv som han beskrev det. Han gav eleverna frågor, bad dem använda informationen på nätet, publicera sina tankar kring det och sen återkomma. Han hade aldrig tidigare haft elever som i så hög grad klarat av kursen, men enastående resultat. De inte bara förstod dessa krångliga teorier, de kunde dessutom applicera dem på sin egna vardag. De fick använda teknik som de var vana vid, för att ta till sig information. De gjorde det överallt i samhället, inte bara i skolan. Förr var skolan biblioteket, om nu biblioteket följer dig, då behöver du inte befinna dig i en viss byggnad för att lära dig något.

Vad behöver vi göra för att fånga våra elever och låta dem få full tillgång till sin potential? Svaret Bill gav var att vi måste engagera dem, låta dem samarbeta, publicera det de arbetar med, göra verkliga uppgifter förankrade i vårt samhälle och ständigt utvärdera arbetet.

Så för att återknyta till frågorna jag ställde inledningsvis...kan det se likadant ut? Svaret är givet. Nej, det kan inte se likadant ut. Den stora frågan är då hur ska det se ut istället. Det håller vi på och reflekterar över, diskuterar och låter oss inspireras kring här i London. Vi har med oss en hel container full av inspiration hem för att överbrygga de mentala hinder vi bär på av historiska skäl.

Visst är det spännande? Hur ser just du på detta? Jag är nyfiken :)
Kom med tankar, funderingar och åsikter!

Maria Abrahamsson
bitr. rektor/Stenungskolan

1 kommentar:

  1. Tack för inspirationen... Själv funderar jag ofta på hur man ska ställa dessa frågor så man får eleverna att fundera, jämföra, samarbeta...så att de blir engagerade i sin uppgift. Många gånger har man ju gått på pumpen och inte alls fått det resultat man velat av ett projekt eller en uppgift. Värt att ha en liten work shop om tycker jag. Kanske en "dela-med-sig-work shop".

    SvaraRadera